På mitt nattduksbord just nu



Martina är en brilliant konstnär när det gäller vardagskomik. Vardagskomik tycker jag är ett väldigt härligt ämne, jag menar, alla har en vardag. Den kanske ser olika ut för olika personer. Men alla har någon form av vardag. Och mitt i allt det, så är det bra att ibland kunna se det komiska i situationer och samtidigt får ett gott skratt. Jag tycker lite synd om folk som inte kan skratta åt sig själva och sin vardag nån gång ibland. Det är väldigt befriande. Man får lite nya perspektiv och jag tror att om man inte kan skratta åt sig själv, så blir det oftast som så att man ses som lite "fin i kanten" och lite "förmer" än alla andra. Och det är ju ingen rolig stämpel.Och alla vet ju att det inte finns något så otroligt som en perfekt människa med ett perfekt liv. Därför är det så störande med folk som går runt och tror att det är precis det de är. För alla vet ju att det inte stämmer. Alla har sin skit! Skratt släpper på spänningarna mellan främmande människor och bidrar till gemenskap och gruppkänsla och det är ju det vi vill uppnå i vår lite till mans komiska och samtidigt skitjobbiga (ibland) vardag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0