Grus i ögonen
Varför är det alltid så att om man ligger och sover och någon ringer och väcker en och frågar, väckte jag dig?! Varför svarar man alltid näheedå jag var vaken, fast man stensov som en björn under djupsömnen av sitt idé?! Det är väl inte så svårt att säga, ja det gjorde du faktiskt. För att man säger så behöver man ju inte vara otrevlig. Jag menar inte att man ska säga, ja det gjorde du faktiskt och slänga på luren. Men man kan ju svara, ja det gjorde du men det gör inget för nu är jag vaken! Och så kan man ju prata ändå:) Men när i stället sätter man igång och blåljuger om allt man redan har hunnit med att göra under dagen och pratar vitt och brett om hur driftig man varit och minsann både städat, putsat fönster, gått iväg med återvinningen och tränat! Men egentligen så kunde man ju mycket hellre sagt sanningen. För visst personen kanske får lite skuldkänslor för att de väckt en. Men ändå. alla ljuger ju om det, och alla vet att alla alltid ljuger om det. Därför tror man ju väldigt sällan på en person som säger att man inte väckte dem. För sånt hörs ju oftast. Men om nu alla vet att alla alltid ljuger om det. Varför envisas alla då med att fortsätta ljuga?
