MissBrilliott

Idag är det en dålig dag, en sån dag där sängen är min bästa vän. En sån dag där jag inte går utanför dörren, inte i dagsljus i alla fall. En dag där man tvekar på vem man är, vem man vill bli och vad fan man håller på med. En dag där hoppet försvunnit i fjärran, en dag där saknaden av alla bitar av mig som slitits bort under livets brutala gång blir särskillt påtaglig. Vem hade jag blivit om inte allt som hände hade hänt? Hur hade mitt liv sett ut? Hur hade jag sett ut, hade jag fortfarande färgat håret svart? Vad hade hänt och vad kommer att hända? Vill jag veta hur mitt liv kommer att bli? Det är ändå det underbara sägs det den totala ovissheten om allting förutom döden. Samtidigt vill man ju veta om livet i framtiden kommer att se ut på ett sätt som gör att det är värt att gå igenom allting som är så smärtsamt nu? Problemet med dåliga dagar förutom det faktum att de är just så dåliga som namnet skvallrar om är att hur mycket man än tänker, så kommer man ingenstans. Inte ett enda frågetecken rätas ut. Så nu ska jag gå och lägga mig och vänta ut dagen och inte känna efter mer idag!