One of those days

Då var det dags igen. Dags för ännu en sån där dag då jag varken vet ut eller in. En dag där jag inte vet hur jag ska tolka folks signaler, än mindre deras ord och miner. Eller snarare brist på ord!
En dag då jag känner massa känslor som jag är fullständigt övertygad om inte går att känna, ändå känner jag dom. Tror jag.. Det är just det nämnligen, hur vet man vad man känner om man inte känner hur det känns?!
Känslor som man vet att man inte borde känna, men ändå gör. Avundsjuka, svartsjuka, sorg, förtvivlan, uppgivenhet och allting mixas ihop till ett enda virrvarr av känslor som står en upp i halsen och som gör att man går runt med en konstant känsla av illamåeende och yrsel.

En dag då man reser sig alldeles för fort från skrivbordet för att återigen påbörja det planlösa vankandet genom lägenheten. Till köket och öppna några skåp, dra ett par gånger i kylskåpet innan man förflyttar sig till badrummet och sporadiskt noppar bort ett par hårstrån från ena ögonbrynet eller klämmer någon idiotisk liten pormask. Sen in till tv.n och zappa igenom alla kanaler för att sedan utan att ens ha kommit ordentligt in i något program översköljas av känslan av rastlöshet för att återigen förflytta sig till skrivbordet och planlöst dra några streck i ett anteckningsblock och suckande betrakta högen med skolböcker med ett uppgivet leende. Sen är man tillbaks på ruta ett och påbörjar återigen det planlösa vankandet.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0