Julio Iglesias..jag hatar dig
Ni vet när en viss låt kan påminna en om något som hänt i livet? Jag hade precis ett sådant ögonblick. Inte ett trevligt "Åh denna låten spelades första gången jag träffade min pojkvän ögonblick utan ett hemskt utan ett "minns en hemsk period av ditt liv" ögonblick. Jag kan i sanning säga att jag hatar Julio Iglesias av hela mitt hjärta. Och inte en speciell låt, utan hela hans freakin samlingsalbum. Jag kan verkligen inte ens höra introt till någon låt av honom utan att känna mig smått sjösjuk. Jag antar att livet är så. Saker och ting från ens förflutna kommer alltid att kunna förknippas med saker i ens vardag. Vad är meningen? Varför måste man känna smärtan av något som redan gjorde så ont då ännu en gång?
Det finns aldrig en garanti att komma tillbaka, men att gå vidare, det är dödssäkert.
Personer som betytt mycket för mig har gått vidare, försvunnit ur mitt liv. Alla på något sätt förknippat med Julio Iglesias samlingsalbum. Visst finns det vissa låtar som väcker minnen starkare än andra. Men hela skivan är fruktansvärt traumatisk för mig och jag går omvägar förbi familjens cd ställ för att undvika den. När den spelas på stereon, då betyder det bara en sak. Den kan representera en rad olika stämningslägen men alltid samma grundkänsla.
Lille Julio, din musik må för andra vara fantastisk och omhuldande och allt vad musik nu kan vara. Men. För mig kommer den alltid att vara hemsk. Präglad av sorg, förtvivlan och ångest. Jag kommer nog aldrig att kunna höra introt till en låt av dig utan att hoppa till och genast lämna platsen. Än mindre lyssna på en hel låt. Det har jag gjort. Tro mig. Allt för många gånger. Men aldrig mer.
