Självkännedom
Beroende på hur man definierar det, så är jag både bra och dålig på det. Jag tror aldrig att man kan säga att man känner sig själv utan och innan utan att man alltid kommer att bli överraskad i vissa situationer.
Men jag är nog hyfsad på att förutse hur jag kommer att reagera i olika situationer, det är därför jag är orolig nu. För jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera, visst visst livet kan bara förstås om det levs baklänges i all ära..men jag vet inte om jag riktigt gillar den idén. Jag vill kunna förstå livet framlänges också annars är det läskigt!
Erfarenheten är en sträng lärare för hon ger provet först och lektionen i efterhand, det är ju i och för sig bra till kommande likartade situationer men det förstår man inte när man är mitt i det. Det är ju nu jag är rädd och behöver erfarenheten och just den här erfarenheten vet jag inte om den finns på lagret för tillfället. Gudarna ska veta att där finns mycket, men denna vette sjutton om jag kan lokalisera.
Men man får väl tänka som så att, det är ju ingen som riktigt säkert kan veta vad som är framlänges och baklänges på livet.
Om detta verkar vara helvirrigt så har ni min fulla förståelse, but it makes sense to me:)
That´s the main thing right?
